Järnbrist är ett av världens vanligaste näringsproblem – och kvinnor drabbas i störst utsträckning. Globalt sett lider över 30 % av kvinnor i fertil ålder av järnbrist, enligt WHO. Det innebär att nästan var tredje kvinna i världen har för låga järnnivåer, vilket kan påverka både energinivå, koncentration och livskvalitet.
Järnbrist i Europa
Även i höginkomstländer är järnbrist utbrett – trots ett relativt gott näringsintag. I Europa uppskattas att mellan 20 och 25 % av kvinnor i fertil ålder har järnbrist. Den höga förekomsten beror till stor del på mensrelaterade blodförluster, lågt intag av järnrika livsmedel, samt att järn från växtbaserad kost är svårare för kroppen att ta upp.
Det är också vanligt att kvinnor går med låggradig järnbrist utan att veta om det – särskilt eftersom symptomen som trötthet, nedstämdhet, yrsel eller hjärtklappning ofta tolkas som stress, sömnbrist eller "bara en intensiv period i livet."
Och hur ser det ut i Sverige?
I Sverige visar studier att omkring 15–30 % av kvinnor i fertil ålder har järnbrist, beroende på hur järnbrist definieras och vilken grupp som studeras. Bland unga kvinnor, särskilt tonåringar och kvinnor i 20–30-årsåldern, är det ännu vanligare. En svensk studie på kvinnliga blodgivare visade till exempel att över 40 % hade tomma eller låga järndepåer – trots att de annars var friska.
Samtidigt är järnbrist något som ofta förbises i primärvården. Många får höra att deras blodvärde (Hb) är "inom referens" – trots att järndepåerna (ferritin) är låga och symptomen tydliga.
Det går att vända trenden
Den goda nyheten? Den vanligaste orsaken till järnbrist är dietär – det vill säga att vi helt enkelt inte får i oss tillräckligt mycket järn via maten. Och det är något vi kan påverka. Genom att anpassa sitt intag efter sina behov – särskilt under perioder när behovet är högre, som under tonåren, graviditet eller vid riklig mens – går det att både förebygga och ta sig ur järnbrist.
